Saras och Maddes oanvända blogg

29 januari 2009, det var dagen, dagen D! Den dagen som man har sett fram emot nästan hela sitt liv, dagen då man skulle bli "självständig". Jag vaknade 7.03 gick upp och begav mig till spegel, som vanligt så slängde jag en snabb titt in i den men den här gången så var det något annorlunda, jag såg något som jag inte sett förut: en rynka! Ett tecken på att jag har blivit gammal, ett år äldre och myndig.  När jag var liten brukade jag retas med mina kompisar och säga att jag skulle fylla 18 före dem (för jag fyller år i januari). Dom brukade kontra med att jag faktiskt kommer att bli gammal och dö tidigare också. Det fick tyst på mig. Nu är jag 18, jag kan hamna i fängelse, jag får rösta, jag får gå på krogen. Det är många nya dörrar som har öppnats ... eller?

Nu när jag är arton har jag rätt att:

•-          - ta alla jobb  (även riskfyllda, som t ex dykare)
- bestämma över min egen ekonomi
- få studiebidraget utbetalat till mig själv
- pantsätta saker i pantbank
- ingå äktenskap eller partnerskap
- adoptera barn
- spela på hästar
- själv anmäla till rektor om jag vill sluta gymnasiet
- söka pass
- ta körkort
- vara ombud för någon i rättegång

   Som att jag plötsligt skulle börja spela på hästar, jag hatar hästar... Men jag skulle i och för sig kunna tjäna storkovan när jag tänker efter... Jag går upp till Per och ber om att sluta gymnasiumet, och får då visserligen inget studiebidrag. Men jag kan börja arbeta som dykare, hitta en värdefull peng från 1500-talet på havets botten och pantsätta denna. Sedan ta pengarna som jag får ut på det och satsa på hästar, innan har jag satt mig så mycket in i "hästvärlden" att jag gifter mig med en kusk. Jag är tyvärr steril märker jag så jag och min man åker utomlands kanske till Kina (då måste jag först ansöka om pass) och där hittar vi en unge som vi vill adoptera. När jag och min man kommer hem ifrån Kina med en småtting ligger där ett brev i brevlådan från Stockholms Tingsrätt, min man är kallad till rättegång för skattefusk och jag får vara ombud. Min man blev fängslad och jag blev lämnad kvar med "vårt" barn, jag var tvungen att sköta min ekonomi själv och finanskrisen kom och tillslut var mitt saldo på 1 krona och 86 öre. Det fanns inget mer att krama ut ur livet jag har då provat allt man får göra när man är arton.

   Eftersom jag inte har någon möjlighet att skruva tillbaka tiden till barndomen så får jag ta mitt "vuxenliv" som det kommer. Men tiden går snabbt när man tänker efter, kanske för snabbt. En vecka känns som en dag och ett år som en månad. Tiden går snabbt när man har roligt, det är sant, jag har haft roligt i mitt 18 åriga liv, men även många tråkigheter precis som alla andra. Tänk om man kunde vara 4 år hela livet och bara leva livet utan krav och skyldigheter. Vad skönt det vore, istället för att börja ta ansvar för studiebidraget, få betalningsavgifter från biblioteket, krav om att fixa uppkörningen till körkortet och fundera på vad man egentligen vill göra med livet.

  Jag har räknat ut att jag har andats i ungefär 6 593 dagar, (förutom den gången då jag höll på att drunkna vid Maltesholmsbadet då man fick ge mig konstgjord andning). Om jag lever tills jag blir ungefär 80 så har jag alltså 22 607 dagar kvar att leva. Vad ska jag göra? Ska jag kanske göra något extraordinärt som att tillbringa mitt liv som "Sara som är ensam kvar med ett adopterat barn från Kina och endast ha 1,86 på kontot"? Säkert inte för så vågad är jag inte. Istället skulle jag kunna vara "som alla andra" och få en helt förutsagt framtid. Om ett år skulle jag gå ut Blackan, sedan kanske jag tar ett sabbatsår och arbetar på Coop Forum, Vinsta. Börjar sedan studera på distans till sjukgymnast, gifter mig med min ungdomskärlek, får fyra underbara barn och bor i Bromma. Tillslut hamnar jag på ett äldreboende helt ensam och med någon hemsk sjukdom tex. Alzheimers, min man är avliden och mina barn har flugit ut ur boet och är bosatta i något U-land för att stödja Röda korset. Dagarna bara flyger iväg och vardagen rullar på. Jag skulle nog aldrig tänkt på det här viset om jag var fyra år, då hade jag bara varit ute och lekt Burken på gården och istället funderat på vart jag skulle gömma mig och vad ord som "pondus" betyder...

  Meningen med att bli äldre är ju egentligen att mogna och skaffa sig erfarenhet, erfarenhet har jag, kanske inte lika mycket som mormor men det jag har ska jag försöka använda väl då jag nu beger mig in i det skrämmande "vuxenlivet".